19:39:12
brr.. vått och kallt, men uppfriskande!
Jag kom ut på cykeln igår!!!
Två mil på cykeln i regnet... ena stunden lite duggande och ganska trevligt sommarregn... nästa sekund kunde himlen öppna sig och det öste ner...
En mil in till stan för att pumpa upp däcken på cykeln och sedan en mil hem, dessutom i motvind... det känns i benen och det är ju verkligen ngt som är xtra positivt! Är man ute å rör på sig så ska det vara lite motstånd så kroppen får lite motion och träning... när man jobbar 40h i veckan, har barnen tre dagar och försöker vara lite social med vänner och bekanta så blir inte träningstillfällena tillräckligt många.
Jag brydde mig inte så mycket om hur jag såg ut för tio år sedan, inte heller för fem, men för tre år sedan, då jag träffade min kille (numera ex) så började jag se mig omkring. När perspektivet vänds från en heterovärld där allt är ok om man bara klipper gräsmattan, håller snyggt på tomten, går på parmiddagar (det var faktiskt en hel del) och lär känna de andra föräldrarna med barn på samma dagis till en bögvärld där kroppen ska vara bättre än perfekt, karriären ska nå sin pik i god tid innan man nått trettio, kuken ska vara 20+, Visa-kortet ska vara utan tak och man ska vara flirtig och lagomt slampig. Då tittar man på sin hemmamanskropp som inte tränat sedan tiden innan bloggen och milleniebuggen var det stora ämnet och funderar vad en kille med tindrande ögon, som får mitt hjärta att slå frivolter, ljuva läppar, som jag inte kan få nog av, och ett leende, som skulle smälta alla isar, skulle med en som som mig till!
Så, vad gör man då, man börjad fundera på vad man äter, när man äter det och hur mycket man äter. Sedan kommer man till att man funderar på när man kan röra på sig, hur mycket man rör på sig å vilka rörelser man gör för att strama åt den hängiga kroppen som skulle vara någorlunda naturlig för en 45åring till att bli ngt mer passande en 25åring.
Nu närmar sig 30 med stormsteg, ångesten över att man snart hamnar i ngt stort vakuum mellan söt ung kille och handsome filthy rich man och man är singel sedan ett halvår tillbaka. Även det en nyhet som jag inte upplevt sedan vi oroade oss för milleniebuggen... Till alla er som inte minns vad jag pratar om kan ju googla på milleniebuggen å se om det ringer ngra klockor.... *s* . Men jag vet inte ens om jag vill vara singel, många säger att "det är ju nu du kan leva och ha sex med vem som helst bara andan faller på" men jag är ju inte ngn som tycker sex utan känslor är så speciellt. Faktiskt så är det helt uselt och värdelöst! (maj gådd vad jag är okonvetionell!!!) Så det är ju inte ngt eftersträvansvärt!
Sedan är jag en känslomänniska, jag vill vara förälskad, jag vill vara arg, ledsen, glad, lycklig, alla känslor behövs för att jag ska vara hel. Ska man bara knulla runt för att få sig en sexuell tillfredställelse så tar jag ju hellre en runk, jag vet ju hur jag vill ha det, sedan så är ju även det ganska överskattat. Den fysiska kontakten med ngn som man älskar, det är ju det man vill ha!
Så, nu funderar jag på vad jag ska göra mina känslor!?!? Ska jag spara dom för att Mr Right dyker upp eller ska jag börja fundera på att spola ner det i Toan??
Två mil på cykeln i regnet... ena stunden lite duggande och ganska trevligt sommarregn... nästa sekund kunde himlen öppna sig och det öste ner...
En mil in till stan för att pumpa upp däcken på cykeln och sedan en mil hem, dessutom i motvind... det känns i benen och det är ju verkligen ngt som är xtra positivt! Är man ute å rör på sig så ska det vara lite motstånd så kroppen får lite motion och träning... när man jobbar 40h i veckan, har barnen tre dagar och försöker vara lite social med vänner och bekanta så blir inte träningstillfällena tillräckligt många.
Jag brydde mig inte så mycket om hur jag såg ut för tio år sedan, inte heller för fem, men för tre år sedan, då jag träffade min kille (numera ex) så började jag se mig omkring. När perspektivet vänds från en heterovärld där allt är ok om man bara klipper gräsmattan, håller snyggt på tomten, går på parmiddagar (det var faktiskt en hel del) och lär känna de andra föräldrarna med barn på samma dagis till en bögvärld där kroppen ska vara bättre än perfekt, karriären ska nå sin pik i god tid innan man nått trettio, kuken ska vara 20+, Visa-kortet ska vara utan tak och man ska vara flirtig och lagomt slampig. Då tittar man på sin hemmamanskropp som inte tränat sedan tiden innan bloggen och milleniebuggen var det stora ämnet och funderar vad en kille med tindrande ögon, som får mitt hjärta att slå frivolter, ljuva läppar, som jag inte kan få nog av, och ett leende, som skulle smälta alla isar, skulle med en som som mig till!
Så, vad gör man då, man börjad fundera på vad man äter, när man äter det och hur mycket man äter. Sedan kommer man till att man funderar på när man kan röra på sig, hur mycket man rör på sig å vilka rörelser man gör för att strama åt den hängiga kroppen som skulle vara någorlunda naturlig för en 45åring till att bli ngt mer passande en 25åring.
Nu närmar sig 30 med stormsteg, ångesten över att man snart hamnar i ngt stort vakuum mellan söt ung kille och handsome filthy rich man och man är singel sedan ett halvår tillbaka. Även det en nyhet som jag inte upplevt sedan vi oroade oss för milleniebuggen... Till alla er som inte minns vad jag pratar om kan ju googla på milleniebuggen å se om det ringer ngra klockor.... *s* . Men jag vet inte ens om jag vill vara singel, många säger att "det är ju nu du kan leva och ha sex med vem som helst bara andan faller på" men jag är ju inte ngn som tycker sex utan känslor är så speciellt. Faktiskt så är det helt uselt och värdelöst! (maj gådd vad jag är okonvetionell!!!) Så det är ju inte ngt eftersträvansvärt!
Sedan är jag en känslomänniska, jag vill vara förälskad, jag vill vara arg, ledsen, glad, lycklig, alla känslor behövs för att jag ska vara hel. Ska man bara knulla runt för att få sig en sexuell tillfredställelse så tar jag ju hellre en runk, jag vet ju hur jag vill ha det, sedan så är ju även det ganska överskattat. Den fysiska kontakten med ngn som man älskar, det är ju det man vill ha!
Så, nu funderar jag på vad jag ska göra mina känslor!?!? Ska jag spara dom för att Mr Right dyker upp eller ska jag börja fundera på att spola ner det i Toan??