Bögpappa

Jag börjar bli rakt igen trött på biverkningar, avsaknad av effekt på medicinen och ett humör som går upp och ner. Visst så vet jag att biverkningarna ska upphöra inom 14 dagar så efter att tuggat dom i en vecka så borde det vara mindre än en vecka till tills det ska vara över, men sedan så kunde det dröja upp till två månader känns som en evighet. Det känns ju inte kortare av att jag upp och ner på min inre berg och dalbana som är mitt humör!

Jag är så glad över att jag ska åka till en kompis, Jocke, i eftermiddag och han ska bjuda på middag och jag är så tacksam för det! Det kommer att vara så skönt att slippa bry sig, få snacka skit, ventilera funderingar och byta erfarenheter med ngn som har så mycket erfarenhet som Jocke har. Men det är inte lätt att bara ta emot vänlighet när man är som mig, när jag blev bjuden första gången så visste jag inte vad jag skulle göra och det blev ett inre hinder för mig.

Det är så otroligt korkat att man inte bara kan ta emot när ens vänner och bekanta bryr sig om en utan att tycka att man ställer till problem och besvär. När jag hjälper mina vänner och bekanta så känner inte jag att dom är ngt problem eller är till besvär, det ger ju så mycket tillbaka när jag ser att dom gläds av det jag gjort. Om det så är att bjuda dom på lunch, lyssna på deras problem eller sitta barnvakt så ger det mig ngt tillbaka och det är ju inget besvär.

Nu ska jag vara tacksam och ta emot hjälp som erbjuds mig och hoppas på en trevlig kväll med en massa skitsnack och peptalk! Nu ska jag ta och göra mig i ordning och snart bege mig så hoppas ni lär er att ta emot hjälp och att ni får chansen att avnjuta kvällen i goda vänners sällskap. Ljus å Lycka!