Bögpappa

Fy fasen vad underbart! Jag fick jobbet i Bergen, efter en massa turer med utbytta telefonnummer och referensjakt. Men nu så är väskan packad, så jag är ju egentligen helt klar att bara dra. Det känns ju lite spännande att bara dra till en helt ny stad, utan att egentligen känna ngn. Men samtidigt tror jag att just detta är ngt som jag behöver, börja om på en ny kula, inte känna att jag dras ned av ngt gammalt skräp och kämpa för den jag är. Jag får lära känna nya människor och bygga upp ett helt nytt nätverk och vara så social som bara jag kan.

Visst, det är 85mil från mina barn, men samtidigt så får jag ett jobb på heltid, och det går att resa kollektivt till en vettig peng så avståndet blir inte så långt i tid mätt. Flyget mellan Bergen och Arlanda tar 1:15, sedan så får man ju kolla upp vad som är de vettigaste sätten att färdas mellan Arlanda och Örebro. Eller så tar man tåget till Örebro så är man ju redan hemma. Så avstånd är ju bara en siffra på ett papper.

Så fom söndag så är jag Bergensare, Europas Seattle, eller vad man ska kalla det. En del nederbörd får man ju räkna med, men man får ta det goda med det onda... Man har ju i alla fall en ursäkt att ligga å mysa under en filt i soffan om det regnar å blåser ute. Gäller ju bara att finna ngn trevlig person att göra det med. Jaja, säger ni nu.. han som skulle vara singel. Men jag menar inte att jag ska ha en partner, menar mer en kompis som man kan sitta å mysa med å se på film å så. Ngn kille hade jag inte tänkt å dra på mig igen än på ett tag.