Bögpappa

På lördag så får jag träffa mina kära barn igen, längtar så efter dom, mina hjärtas änglar. Nu är det över en månad sedan och det har vissa dagar värkt så mycket att ord inte kan beskriva det. Men man gräver ner sig i arbete och försöker koppla bort allt sånt så mycket som möjligt. Fungerar oxå väldigt bra till en av jobbarkompisarna frågar om barnen och man tvingas att tänka på dem och ett klyfta i själen öppnas upp.

Det blir självklart lättare när man har en axel att luta sig mot, vilket jag snart kommer att ha, och så hoppas jag att vi kommer in i en mer normaliserad rytm på jobbet så man kan planera att med kortare sykler åka hem till Sverige och barnen, för över en månad är alldeles för lång tid.