Bögpappa

Shit pommes frittes! Tror att jag blev förvånad när jag för ngra minuter sedan blev svartsjuk på ett av min pv's strul. Hittills har han visat sina ex och sina strul, skrattat sådär nervöst gulligt som han gör och jag har ryckt på axlarna. För jag är inte den svartsjuka typen och vi har alla ett förflutet, en historia och även om han är yngre än mig så är antalet erövringar ungefär till antalet detsamma. Fast så har ju jag levt i förhållanden i större delen av mitt byxmyndiga liv....

Men åter till känslan att bli svartsjuk, det kom över mig, en hetta i ansiktet, som när man försöker att hålla masken fast man blir arg och besviken, sedan en oro inom mig som pulserade ut i armar och ben. Jag minns sist jag fick den känslan, då var det nära att jag lät den ta överhanden och bli till otyglad vrede, och det var en mörk stund. Jag vill inte känna ngt sådant när min underbara pv berättar ngt om sitt tidigare liv för mig. Han är ju faktiskt bara öppen och ärlig, och det är ngt som man ska hålla fast vid.

Så jag ska tänka på vad som fick mig att känna det här, vad som väckte en sådan mörk känsla av svartsjuka inom mig och så ska jag lära mig av det. Det skall inte hända igen, för jag har inget att vara svartsjuk över. Jag vet ju att han älskar mig och jag älskar honom. Känns fint att skriva det, värmer väldigt mycket inom mig att tänka på hur våran förnekelse inte hjälpte, vi blev kära i varandra mot våran vilje. Visst är kärleken underbar?