Bögpappa

Idag är en underbar dag, solen lyser från en blå himmel som slöjas lite lätt av skira moln. Men ändå kan jag inte njuta så mycket av dagen som jag hade velat, det är den första advent och att julen är så nära gör att jag tänker väldigt mycket på att jag är ensam. Jo, jag vet att jag inte är ensam, jag har underbara vänner omkring mig som älskar mig och visar det på bästa möjliga sätt, men det är ändå så att jag känner mig ensam i hjärtat.

Saknar mina små änglar så mycket att det gör ont i mig, nästan två veckor innan jag får se dem igen. Tredje advent, sedan så kommer jag nog inte att träffa dom mer detta året, och en jul utan barnen gör förbannat ont, har ju skett en gång tidigare, för fem år sedan. Så tårarna faller väldigt lätt nedför min kind idag, av längtan till mitt hjärtas prins och prinsessa, när jag söker tröst i musik som berör mig när jag ligger här i soffan.